Gollum o Jesus (KodachiCon 2018 fredag) av Jax
Gollum (Lord of the Rings) & Jesus (The Bible)
Allting blev svart... Smärtan av den heta lavan som brände hans spräckliga bleka hud vid sekunden han nådde ytan försvann dock fortare än han anat då hans tankar var djupt inne i ringens makt. Men makten från ringen avtog och så stärktes smärtan av elden eftersom att hans älskade snart hade smält bort under ytan i den bubblande vulkanens lava.
…
Plötsligt sken ett ljus upp ljusare än den framtid han trott att få, och hans ögon flög upp snabbare än du kan säga ~sexlaxarienlaxask~. Gollum sprattlade till som en fisk på torra land. Han såg sig förvirrat och hastigt omkring, men allting var fortfarande vitt. Upp, ner, höger, vänster.
”Why everything so whiteee! MY EYES, IT HURTS” var det ända som fick plats att tänka på i hans valnötsstora hjärna!
Omkring och omkring i en cirkel snurrade han runt som ett Maribouhjul på Liseberg där man aldrig vinner. Men plötsligt fanns där en garderob. Det var en gul, blå oroande aura kring den... men han smög försiktigt fram på fyra ben. Varsamt tog han tag i handtaget, men plötsligt for en mikroskopisk lucka upp i garderobens dörr och två ögon syntes.
Tystnaden varade i 5,3 nanosekunder, vilket var tillräckligt för att göra scenen awkward.
”Man knackar väl först ~ Vem är du?” sade en grov biffig röst. Gollums ögon blev till springor och han sa inget. ”Vem är du?” sade han igen. Gollums ögon blev till ännu mindre springor, men han blundade inte. 3, 58 nanosekunder senare förstod den grova biffiga rösten, ”Who are u?” … ”Gollum ~ ” väste Gollum. ”Strepsil?” sade den grova biffiga rösten som svar. En gul liten klump kastades ut ur luckan och landade i en märklig slow motion på marken framför Gollum. Det tog hela 6 nanosekunder innan Gollum av någon mystisk anledning stoppat in den i munnen.
”Better?” sa den grova biffiga rösten och han höjde sitt ena ögonbryn.
”Better ~” sa en Morgan Freeman röst som kom från Gollum. It was his true inner voice.
Flera klick hördes och garderobsdörren öppnades. Ett ljus lika starkt som Maria Montazamis hår sken. Det avtog långsam... och där innanför... Fanns bara mer vitt och lika mkt moln. Men där stod också personen med den grova biffiga rösten...
Jesus.
”Welcome to heaven my friend ~ … I'm not alone anymore :D ”
The End
Skriven 11 maj 2018