Torulf x Jacksson (SFM 11) av Mattias "Malte" Johansson
Duke Sigmund Igthorn (Disney's Adventures of the Gummi Bears) & Michael Jackson (Reality)
Efter flera av på scenen där strålkastaren smekt hans vita och lena hud. Värmt den likt bara en styvfar kan värma sin dotter. Som när en katolsk korgosse skall leva upp till sin präst genom oralt förhör om krucifix. Men inget kan jämföras med den där aftonen, aftonen med Torulf.
”Jag vet att ni har saften där i påsen som ni bär” – hade han sagt, vilken röst. Så bestämd , så rå…
”det är ingen idé att försöka fly min goda herre, saften är redan min!” – Han kunde se hur mannens sträva tunga dansade en amorös dans över den mustasch som han bar.
Innan han visste vad som hände var han fasthållen av en uppsjö av olikfärgade manliga monster. När deras grova nävar smekte hans handleder och vader insåg han att det var försent. Även om han kunde skulle han inte vilja fly.
”Länge har björndjuren studsat undan från mig och mina mannar, länge har vi kämpat en kamp mot godhet och hetrosexualitet, men nu är kampen över. Dagen äro kommen, saften kommer bli min!” – Den mustasch beklädde mannen började långsamt och ömt fast ändå bestämt låta sin ringbrynja falla mot golvet. På hans bröst växte en mannlig trädgård där varken gräsklippare eller trimmers fått träda.
Han märkte hur de manliga monstrens grepp blev allt hårdare vid synen av denna Amazonas av hår. Den mustasch prydda mannen slutade inte med överkroppen, sakta men säkert började tyg och stål falla mot marken tills hans stod iklädd endast i sin bara mannlighet. Innan den fasthållna mannen hann reagera på detta prima exempel av man började monstren hastigt att slita av honom sin vita kostym. Iklädd endast i sin hatt och handske låg han nu i fosterställning på det kalla stengolvet. Han blundade och tänkte på sin allt för stränga far vars svarta händer lekte fram lustar han aldrig trodde fanns. Hans tankar avbryts illa kvickt av känslan att en mustasch långsamt utför piruetter i hans nacke.
”Det är lugnt” – viskade en manlig röst. ”Det gör bara ont i början”
Inom loppet av blott ett mansstön börjar en enorm och luden hand retsamt treva sig mot hans ömma pojkslida. Med ett beskt finger börjar mannen att pilskt förföra hans anala springa. Han avger ett falsett betonat rop, vilket verkar få upp den kamp fingrarna utkämpar i hans anala vårtgård att bli allt mer intensiv.
Det tar inte lång tid innan händerna börja leta sig fram mellan manslåren fram till köttstammen. Händerna börja illa kvickt att hissa fram en praktfull erektion. När köttmasten står och vajar i den brisande vinden av allt flåsande börjar huden mellan lustpåse och åderstolpe att fladdra till ett imponerande manssegel.
Han börjar känna hur huden kring hans resta köttpelare sakta förs bakåt av erfarna läppar. Läppar som i en taktfast melodi längtar till roten. Det tar inte lång tid för dem att nå sitt mål, men lika fort som dom kommer fram börjar dom likt en björn att studsa fram och till baks mellan köttbär och rot. I ackord till läpparnas homoerotiska påldans kring hans task återkommer de pålästa fingrarna med ett fast grepp kring hans manspåse. En förnimmelse av varm saft reser mjukt från hans två köttsliga kärleksglobar där fingrarna jobba så intensivt och erfaret. Sädeskanalerna i hans kropp hjälper saften att nå sitt mål, sakteliga, maskulint men samtidigt ömt lämnar dom hans kropp genom den styva och virila köttlem som motstått läppars stimulans i flera minuter. I ett regn av kärlek och upphetsad saft börjas mannens mun fyllas. Mängden ökar och han kan inte hålla det i sin mun. I en kallsup av mans saft spottar och fräser han upphetsat. Hans hårbeklädda mustasch pryds av den vita saften.
”Ja! Äntligen är saften min, nu har inte björnarna en chans. Deras håriga och späda små stjärtar kommer aldrig att förbli tomma!” – Skrek han och studsade runt det kärlekslik som låg vid hans fötter.
Vilken mustasch…
Skriven 14 maj 2011