Pheobe & Reborn (Kifucon) av Den underbara lilla flickan

Phoebe Buffay (Friends) & Reborn (Katekyo Hitman Reborn!)

Någonstans i en bullrig storstad som är lika stor och dramatisk som en konventare utan sin pocky så ligger det en välkänd lägenhet som har visats om och om igen på kanal 5 men man blir ändå aldrig trött på den. Kvällen är ung och de flesta lamporna är tända, det är lugnt trots vimlet på gatan nedanför, men i ett fönster så står det en ensam lampa tänd med en lång smal blond kvinna som tittar nyfiket ned på gatan som står i lampskenet. En svarthårig kvinna klädd i en ytterrock torkar pedantiskt av vardagsbordet för elfte gången och ser oroligt på blondinen. ” Phoebe jag är tacksam att du passar lägenheten medan vi går på middag men vad ska du göra för resten av kvällen? Vi kommer tillbaka imorgon bitti” sade hon, blondinen bara viftar nonchalant på handen. ” Oroa dig inte Monica, jag fick ett par filmer av en kund som han sa skulle liva upp min kväll, jag får inte tråkigt” sa hon glatt och tänkte precis ställa ned sitt glas mot det rena bordet då Monica ger henne en giftig blick och Phoebe skratta nervöst. ” Hahaha just ja underlägg” lade hon till, fick en gillande nick av Monica innan hon lämnade Phoebe kvar i lägenheten ensam. Hon plockade genast fram en kasett ur en undanskymd kasse och satte den i spelaren och lade sedan en stor skål popcorn på bordet, Monica kunde ju trots allt inte protestera när hon inte var där tyckte Phoebe men så fort hon fick igång Tvn så började en låt på japanska spela och flera animerade figurer uppenbarades på skärmen och loggan ”Katekyo Hitman Reborn!” syntes med stor text. ” Men vad i..det här kan ju inte vara rätt..nåja bättre än ingenting alls” sa Phoebe för sig själv och tittade intresserat på videon, det handlade om någon liten kille som var helt misslyckad på allting, och så dyker det plötsligt upp en bebis i kostym, hatt och med en pistol upp och hävdar att han ska bli en maffia boss, Vongola Tenth, den tioende vongola. Phoebe tyckte att handlingen var lite dum men att den var intressant så hon fortsatte att titta episod från episod, det fanns många färgglada och roliga karaktärer men karaktären hon gillade bäst var Reborn, den kostymklädda maffia bebisen.

Kvällen fortsatte ett par timmar av konstant anime tittande tills Phoebe fick slut på på videos att kolla på. ”Är det redan slut?” utropade hon besviket. Hon tittade på klockan, den var två på natten, hon borde gå och lägga sig. Hon gick in till badrummet och gjorde sig iordning, men TVN surrade fortfarande högljutt, stängde hon inte av den? Hon märkte aldrig att det surrande ljudet blev högre och högre, efter en stund så klev hon ut ur badrummet för att låna sovrummet för natten, men precis när hon grabbade tag i handtaget så hörde hon ett ”Ciaossu!” bakom sig. Efter timmarna av anime nörderi så kände hon genast igen den rösten. ”R…Reborn!?” ropade hon förvånat, det konstiga var att hon inte blev förskräckt, bara förvånad över att se honom. Han såg ut exakt som i animen, svart kostym, en liten hatt med ett orangeband och en illgrön kamelont på hattbrättet. ”Phoebe Buffay?” frågade den lilla varelsen med pipig röst och hon ryckte till igen. ”J..jag kan inte fatta att du är här.. det här måste vara en dröm” sa hon för sig själv. Reborn bekom sig inte alls av hennes chockerade utryck. Han bara satt där på soffbordet, utan underlägg! Och väntade på att hon skulle konversera, efter vad Phoebe hade sett så visste hon att han kunde skjuta ner henne när som helst med den lustiga kameleonten, och till skillnad från seriens huvudkaraktär så skulle hon nog inte bli en psykopat med flammor som kommer ur huvudet och ögonen. Hon skulle dö! Till slut så stammade hon fram ett ”vad gör du här?” till den lilla maffiabebisen. Han såg på henne med sina stora svarta ögon och sa ” Jag har affärer här och jag behöver din hjälp!” sa han mystiskt. ” Men..va? vad ska jag göra?” frågade Phoebe, hon verkade inte bry sig ett dugg om tanken på att Reborn faktiskt inte ens är verklig och att chansen att han skulle be henne om hjälp om något var närapå minimal! Reborn gav ifrån sig ett litet skrockande med sin pipiga röst och kastade fram ett dokument som såg ut som ett kontrakt. ” Jag kan inte röra mig i er stad utan laglig målsman och eftersom jag är här utan sällskap så är min fråga enkel, vill du adoptera mig?” frågade han och hans stora ögon blev nästan ännu större än tidigare. Phoebe såg tveksam ut och tittade lite på kontraktet men ryckte bara på axlarna. ” Visst framför inte?” och skrev på, det här skulle nog aldrig ha fungerat om hon inte hade varit Phoebe, hon är lite luddig i hjärnan man vet ju aldrig vad hon tänker. Reborn gav ifrån sig ett litet leende. ” Då är det bestämt, jag hör av mig inom kort” sa han mystiskt. Phoebe tänkte precis fråga honom mer då han riktade en pistol mot henne shuvud. ”Du har varit mycket andvändbar” hörde hon innan han fyrade av ett högljutt skott och allting blev svart.

”Så du menar att den här kostymklädda bebisen dök upp i din lägenhet, fick dig att adoptera honom och sköt dig sen rätt i huvudet men du dog inte?” sa Ross skeptiskt när hela vänner gänget satt på det gamla vanliga cafét Central Perk i centrala New York. Chandler och Joey satt och småskrattade åt hennes berättelse och Rachel såg lite orolig ut. ” Phoebe du kan inte sitta och se på anime till långt in på natten, då drömmer du sånt där!” sa hon men Phoebe började protestera. ” Det var inte en dröm!” sa hon bestämt men de andra började skratta igen. Med en suck så sjönk hon ner i soffan och sörplade på sitt kaffe, allt hade känts så verkligt. Hon gäspade högljutt men såg plötsligt någonting underligt, en liten siluett stod bakom en fåtölj och iakttog henne, han höll i ett papper och pekade på den och hon nickade stumt, fick en nick tillbaka av den lilla saken som plötsligt var borta. ”Phoebe..vad tittar du på?” frågade Monica men Phoebe ryckte bara på axlarna, log brett och sade glatt. ”Min adoptivson! ”

Skriven 19 januari 2013